Introduktion

Samurai

Samurai

Samurajens formella uppfostran grundades på tre huvudprinciper: chi – kunskap, jin – godhet och ju – mod. En samuraj skolades framförallt i fäktning, ridning och bågskytte, men också i obeväpnad strid, taktik, strategi och historia. Något som det lades stort värde på var krigarens etik, bushido, som ordagrant betyder ”krigarens väg”.

Bushido´s rötter går tillbaka till flera källor. Från buddhismen kommer lugn och resignation inför det oundvikliga, oberördheten inför döden. Shinto föreskriver trohet mot överheten, vördnad för fädernas minne och aktning för föräldrar. Den tredje källan var konfucianismen, med sina olika moraliska förhållningssätt gentemot andra. Tillsammans med zenbuddhism styrde bushido samurajens alla handlingar, i krig som ifred. En samurajs viktigaste egenskaper var: rättrådighet, mod, människokärlek, hövlighet, uppriktighet, plikttrohet och känsla för ära.

Zen är ett japanskt ord som kommer från kinesiskan och betyder meditation. Zen är ingen religon eller passiv filosofi utan ett sätt att leva. Zenpsyket arbetar med den intuitiva och spontana intelligens som är medfödd. Zenträningen går ut på att försätta psyket i ett sådant tillstånd att de medvetna tankarna inte hindrar det undermedvetna. Zenmänniskan handlar intuitivt och kan därmed aldrig handla fel.

Samurajen tränade zen och stridstekniker samtidigt. Stridstekniker utan zenträning kallas på japanska bujutsu och med zenträning för budo. I begreppet budo sammanfattas ett större antal speciella övningar som var för sig på sitt sätt är en mental väg fram till zen. De två mest traditionella är fäktkonsten kendo och bågskyttekonsten kyudo. Ingen zenväg är lätt och det finns inga genvägar till målet. Alla dessa vägar måste praktiseras hårt om man vill lära psyket att samarbeta med kroppen i zen´s anda.